När jag ser tillbaka på året som gått

När jag ser tillbaka på året som gått och tittar på vad som har skett, och vad som sker i världen just nu, knyter det sig i magen. Jag blir lätt illamående och funderar för ett ögonblick på vad jag kan göra mer – då världen verkligen har ont. Miljoner människor svälter. Många lever i krig, terrordåd, skjutningar, hot om atomvapen, gängkriminalitet, stor fattigdom, sjukdom, ohälsa och misär. Flera länder (speciellt de fattiga länderna) ser redan stor konsekvens av det vi (speciellt de rika länderna) har gjort med vår miljö och ingen av oss vet med säkerhet vad detta betyder för allas vår framtid. Speciellt för våra älskade barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Tanken av oro är svindlande!

Min klump i magen växer och mina tankar går till alla människor som mår psykiskt dåligt. Dom som är ledsna, ensamma, sjuka och uppgivna. Så många som fastnat i missbruk. Andra som utövar våld i nära relationer där barn verkligen far illa. Jag tänker även på alla människor (på jorden) som badar i konflikter, stormiga gräl eller iskall tystnad. Mobbing på arbetsplatser och i skolor. Kritik som far fram och tillbaka och som får oss människor att ”få för oss” att vi är värdelösa i motsatsen till det vi är; värdefulla. Jag förstår konsekvensen av fallande börsar, lågkonjunktur, arbetslöshet och misstro. Många har blivit, eller kommer att bli, uppsagda och därmed räcker pengarna verkligen inte till.  Jag suckar tungt.

För ett ögonblick ser jag mig själv lite utifrån. Jag bevittnar en ledsen, orolig kvinna som med krökt rygg och ett uppgivet kroppsspråk just nu nästan drunknar i allt som inte fungerar. Jag känner henne väl. Med ömhet för den kvinnan, som är jag, kan jag med värme konstatera hur obeskrivligt snabbt vi alla kan kidnappas av det som skrämmer oss. Jag vet att det är mänskligt, begripligt men även förödande. Nu ser jag en annan del av Eva.  En smart kvinna som förstår att hennes första ansvar är att hjälpa sig själv, att ändra fokus. Hon behöver helt enkelt välja att rikta sin uppmärksamhet mot allt det fina och allt som hon i det lilla kan påverka. Inte smittas av eller fastna i gyttjan av uppgivenhet, maktlöshet eller offermentalitet. Insikten är omedelbar och självklar.

Hon blir jag igen. 😃

Mina tankar går till ett berörande citat skriven av en ung, modig kvinna. Hon hette Anne Frank och hennes kloka ord löd så här: ” Jag tänker inte på elände utan på allt det sköna som ännu finns kvar. Hennes ord berör mig djupt och insikten visar sig snabbt i mina rörelser. Ryggen blir återigen rak, famnen öppnas och blicken klarnar. Jag ler.

Ja, det finns verkligen massor av sköna saker att glädjas åt (mitt i allt elände). Jag skakar medvetet bort den negativa tanken av elände och återgår snabbt till allt det positiva, det vackra och det fina som jag också vet finns där. En stor droppe av tacksamhet sprider sig nu i mitt blodomlopp.

Jag hör ekot av de lekfulla metaforer och kloka meningar som jag själv så ofta upprepar i mina utbildningar, i min podcast och till mina klienter:

• Gå förbi pricken av problem.
• Allt vi fokuserar på växer.
• Kom ihåg att lägga din uppmärksamhet mot det du kan förändra.
• Välj att hålla isär det negativa från det positiva, för om du blandar dem, tar det negativa alltid över.
• Kom ihåg att vi måste ”hålla isär” för att kunna vara ihop. Vi smittar helt enkelt varandra, så välj att vara en egen frukt i den metaforiska fruktsalladen.
• Var ditt bästa jag.
• Du kan lära dig att lugna och reglera ditt ibland galopperande nervsystem.
• Kom ihåg att uppskattning förändrar världen.
• Se det bästa läget framför dig, redan nu.
• Sätt ett hjärta runt dig själv och andra.
• Kom ihåg att all längtar vi efter positiv kontakt.
• Under varje konflikt ligger en önskan, en längtan som vi sällan hör.
• Sätt ord på din längtan.
• Fyll din bägare och ta ansvar för dig och ditt!
• Lär dig att se, höra och förstå dig själv (och andra) på insidan

Känslan av kraft, hoppfullhet och styrka når min andning. Klumpen i magen börjar sakta men säkert att upplösas och med förvåning fylls jag åter igen av känslan av nyfikenhet och stor, stor tacksamhet. Tack Anne Frank! Tack för dina berörande ord!

Framför mig ser jag nu tydligt alla magiska möten som jag under året haft med modiga klienter, härliga vänner, smarta kollegor och kärleksfulla familjemedlemmar. Hjärtat fylls av mina älskade barn (och flickvänner) och mannen som ständigt står vid min sida. Min kropp blir varm, mjuk och jag spricker nästan av glädje.

Med iver öppnar jag ett Word dokument på datorn och med entusiasm väljer jag att förstärka de nu positiva känslorna genom att skriva ner en lista på allt som fyller mitt liv med energi, lust och kraft. Det är förvånansvärt enkelt. Smart som jag är, väljer jag symboliskt färgen grön på det som är positivt och för att kunna hjälpa mig själv ytterligare, får de negativa orden färgen svart. Noggrant betraktar jag den gröna texten och de få ord som dyker upp i en svart nyans, raderas.

Jag gör det helt utan förnekelse av det svarta. Jag vet att det finns där, men jag vet också att mitt jobb är att stärka mig själv inifrån. Att tåla små doser av det jag inte kan förändra och samtidigt lägga min energi och min kraft på allt som jag faktiskt kan göra någonting åt. Yeah! Vetskapen om att emotionell motståndskraft (resilience) är målet med terapi och personlig utveckling, stärker mig ytterligare. Snabbt plocka jag fram min vision för 2024. Jag betraktar mina nerskrivna mål och delmål och lusten är äntligen tillbaka!

När jag ser tillbaka på året som gått och tittar på vad som har skett, och vad som sker i världen just nu, fylls jag med mod, målmedvetenhet, ett jädrans anamma och en stor dos av hopp. Jag blir motiverad och funderar för ett ögonblick på vad jag kan göra för att bidra till en bättre värld. Min övertygelse är att vi alla (i det lilla) kan göra stor skillnad! Eller vad säger du?

Som hjälp på vägen kan vi välja att stärka vårt eget emotionella inre. När vi är starka inifrån och ut, är det helt enkelt lättare att vara dem vi egentligen är; vänliga, generösa, nyfikna, hoppfulla, modiga, hjälpsamma, starka, glada, snälla och förstås fredliga.

Jag ser fram emot allt bra som kommer att ske 2024!

Eva Berlander